Idag så var det ånyo dags för tappning av blod. Detta påfund som jag bestämde mig för att vara en del i för 8 år sedan är bland det värsta jag vet. Har alltså varit blodgivare i åtta år och ännu inte kommit över obehaget att bli stucken. Det går jättebra bara nålen väl sitter där, men jag mår pyton av själva insättningen och uttagande av kanylen. Hugaligen... Varför gör jag då detta? Jo, därför att någon kan behöva blod och om det är min blodgrupp som är aktuell så är det väl lysande om den finns tillgänglig. Sedan har jag även kommit på att jag mår så fantastiskt bra efter att ha tankat ur kroppen lite blodkroppar.
Personalen på blodcentralen är helt underbar! Världens gulligaste, trevligaste och raraste. Man blir väl omhändertagen. Så är ni inte blodgivare redan, överväg att bli det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar